7 vad heter påven idag
Påve
Påve (av latinetspapa (PP.), "fader", från grekiskans πάπας, pápas, "fader", ursprungligen stavat πάππας, páppas) existerar titeln till biskopen från Rom, tillika Romersk-katolska församlings högste chef. Själva termen "påve" kunde förr även användas ifall andra höga kyrkoledare. Patriarken från Alexandria små frukter från växter alltjämt titeln påve, liksom maronitiska församlings överhuvud.
Den romerske påven räknas inom bland annat Katolska kyrkan vilket apostelnPetrus person som följer efter någon i en position eller roll eftersom Petrus anses artikel den förste biskopen inom Rom. Katolska kyrkan anser för att den roll alternativt ämbete liksom gavs åt Petrus lever kvar samt besitter getts mot efterföljande biskopar inom Rom. Jesus Kristus egen anförtrodde kyrkan mot Petrus: ”Du existerar Petrus, Klippan, samt vid den klippan skall jag bygga min kyrka” (Matteusevangeliet 16:18).
Även om det faktiskt inte finns någon officiell lista över påvar innehåller Annuario Pontificio, som publiceras varje år av kurian, en förteckning som allmänt anses vara den mest auktoritativaDen nuvarande påven heter Franciskus efter Sankt Franciskus från Assisi samt påbörjade sitt ämbete den 13 mars 2013.
Statsöverhuvud
[redigera | redigera wikitext]Påven existerar regent inom Vatikanstaten samt existerar såsom sådan representerad inom Förenta nationerna. Heliga stolen, likt Vatikanstaten benämns inom diplomatiska kontext, besitter officiella förbindelser tillsammans flera stater, bland dem land sedan 1982.
Den kyrkliga administrationen handhas från kurian.
Påvedömets historia
[redigera | redigera wikitext]Enligt kyrklig tradition bör aposteln Petrus äga lett kyrkan inom Rom tillsammans tillsammans Paulus, samt båda skall äga lidit martyrdöden beneath kejsarNeros förföljelse vid 60-talet e.Kr. Redan beneath dem inledande århundradena ägde den romerska kyrkan ett inflytelserik ställning, samt man vände sig mot påven till för att ett fåtal hjälp för att att fatta beslut eller bestämma något kyrkliga samt teologiska tvister.
Påven väljs på livstid av det heliga kardinalkollegiet, där de kardinaler som är under 80 år deltarnära inledande konciliet inom Nicaea kalenderår 325 beslutades detta för att påven skulle artikel högst inom församlings hierarki, ovan patriarkerna, varför bland annat påven Leo inom ägde detta kritisk termen nära konciliet inom Chalkedon tid 451. inom den romerska rikskyrkan betraktades påven såsom ärkepatriarken, samt denne erkänns ännu idag från dem ortodoxa kyrkorna likt den främste från patriarkerna, fastän dem brutit tillsammans katolska kyrkan.
Att påven fick ett därför ökad maktställning berodde vid förhållandena efter detta romerska rikets delning kalenderår 395. inom öster förenade den bysantinskekejsaren både den politiska samt kyrkliga makten (se caesareopapism), samt kyrkan plats decentraliserad inom fyra mansdominans, Konstantinopel, Alexandria, Antiokia samt Jerusalem. inom väster fanns ingen kejsare efter Västroms fall tid 476, samt istället fick påven isolerad ta både detta kyrkliga samt detta politiska ansvaret.
inom enstaka konstitution ifrån kalenderår 445 bekräftar kejsar Valentinianus III den romerske biskopens primat.[1] då germanfolkenkristnades samt detta medeltida västerlandet växte fram, fanns påven detta sammanhållande bandet samt den moraliska auktoriteten beneath tider från politisk splittring.
Därtill heter det i slutet av encyklikan: ”Idag kan allting köpas och betalas och det verkar som om meningen och värdet är avhängiga av vad man kan få genom penningens maktGenom för att detta skapades en västerländskt kejsardöme beneath Karl den store (krönt mot kejsare från påven kalenderår 800) fick påven enstaka huvud politisk innebörd. Genom grundandet från Kyrkostaten tid 756 blev påven även världslig furste dock samtidigt länstagare åt kejsaren. även beneath dem ottonska kejsarna (Otto inom, Otto II samt Otto III) vid 900-talet fanns påve samt kejsare sammanknutna inom en förhållande liksom långt ifrån ständigt fanns harmoniskt, titta bland annat gregorianska reformen samt investiturstriden.
beneath påvarna Innocentius III (1198–1216) samt Bonifatius VIII (1294–1303) stod påvedömet vid höjdpunkten från sin politiska auktoritet. beneath 1300-talet följde ”påvarnas babyloniska fångenskap” inom Avignon samt därefter den stora schismen, såsom bådadera innebar enstaka minskning på grund av påvemakten. Krisen kunde bara övervinnas mot priset från konciliarismen beneath Konstanzkonciliet.
Den något som ökar i storlek eller antal kritiken mot påvestolens hushållning samt särskilt mot renässanspåvarnas slöseri, bidrog mot 1500-talets reformation, var påven, inom protestantisk propaganda, ofta framställdes likt antikrist. Genom tridentinska mötet (1545–1563) fastställdes vid nytt påvens ställning liksom religiös obestridde chef, något såsom slutligen fick sin stöd nära inledande Vatikankonciliet 1869–1870 samt läran angående påvens ofelbarhet samt universalepiskopat likt lade kurera detta yttersta ansvaret på grund av församlings lära samt styrelse inom hans grabb.
Vi drivs att hopa, konsumera och så avledas och fångas i ett ovärdigt system, som inte tillåter oss att bortse från våra omedelbara och futtiga behovDenna kyrkliga tillfälle för att fastslå enstaka dogm utan en koncilium, utan bara tillsammans med ett påvlig synod, besitter inom historien bara använts numeriskt värde gånger, 1854 beneath Pius IXImmaculata conceptio, samt 1950 beneath Pius XIIMariae Assumptio. Medan konciliet pågick intogs Rom från italienska trupper, samt Kyrkostaten uppgick inom detta nya Italien.
Sedan påven varit ”fånge inom Vatikanen” beneath nära 60 tid, upprättades Vatikanstaten genom Lateranfördraget 1929.
Vid andra Vatikankonciliet 1962–1965 betonades biskoparnas gemensamma ansvar på grund av kyrkan vid en sätt likt bröt dock ej upphävde föregående århundradens kyrkliga centralisering. beneath Johannes Paulus II äger påven långt mer än tidigare blivit ett massmedial gestalt.
Lista över påvar är en kronologisk uppställning över de män som av Romersk-katolska kyrkan har valts till påve (eller biskop av Rom)Lista ovan påvar
[redigera | redigera wikitext]Påveval
[redigera | redigera wikitext]Varje påve väljs från ett speciell valkorporation, kardinalkollegiet, vilket då sammanträder inom Sixtinska kapellet mot enstaka hemligt möte. Den liksom väljs mot påve behöver ej egen existera kardinal, dock inom praktiken existerar detta ofta fallet.
Vilken katolsk ogift man likt helst är kapabel dock väljas. inom dem ett fåtal fall då ett icke-biskop väljs, måste denne vigas mot biskop innan han kröns mot påve.
Fram mot 1963 kröntes påven tillsammans med den tredelade tiaran Triregnum, i enlighet med ett ovan tusen kalenderår äldre rit likt symboliskt utropade påven mot bland annat härskare ovan världen.
En färsk påve blir endast vald ifall denne erhåller minimalt numeriskt värde tredjedelar från dem avgivna rösterna. besitter enstaka påve valts eldar man sålunda för att detta blir ljus rök inom skorstenen dock angående erforderlig majoritet ej äger uppnåtts eldar dem således detta kommer mörk rök ur skorstenen.
Genom historiens lopp besitter ett rad personer gjort krav vid för att existera rättmätig påve, dock utan för att dem erkänts likt sådan från den Romersk-katolska kyrkan.
Dessa kallas motpåvar.
Påvens titlar
[redigera | redigera wikitext]Påvens officiella titlar publiceras i enlighet med ett fastställd ordning inom Heliga stolens årsbok Annuario Pontificio[2] (inom parentes vid italienska):
- Biskop från Rom (Vescovo di Roma)
- Jesu Kristi ställföreträdare (Vicario di Gesù Cristo)
- Aposteln Petrus person som följer efter någon i en position eller roll (Successore sektion principe degli apostoli)
- Överhuvud på grund av den universella kyrkan (Sommo pontefice della chiesa universale)
- Italiens primas (Primate d'Italia)
- Romerska kyrkoprovinsens ärkebiskop samt metropolit (Arcivescovo e metropolita della Provincia Romana)
- Vatikanstatens härskare (Sovrano dello Stato della Città sektion Vaticano)
- Guds tjänares tjänare (Servo dei servi di Dio)
Påven besitter ytterligare titlar utöver dem titlar liksom listas vilket officiella, dock sedan 2006 ingår ej längre titeln "Västerlandets patriark" (Patriarca dell'Occidente) bland dem titlar liksom publiceras inom årsboken.[3]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Duffy, Eamon, Helgon samt syndare: ett lärobok angående påvarnas historia.
Skellefteå: Norma 2002. ISBN 91-7217-047-6
- Kelly, J.N.D., The Oxford Dictionary of Popes.
- Rendina, Claudio, The Popes: histories and secrets. Följ nyheter och information om påven Franciskus aktiviteter och dagliga möten på Vatican News
Santa Ana, California: sju Locks Press 2002. ISBN 1-931643-13-X
Oxford: Oxford University Press 1988. ISBN 0-19-282085-0
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Cavallin, Lars, Påvar inom moderna tider. Ängelholm: Fredestad förlag 2006. ISBN 91-86428-27-6
- Dahlby, Frithiof, Påvelängd tillsammans med korta notiser. Det är påven som utser alla kardinaler
Stockholm: Studieboksförlaget 1962.
- Hägg, Göran, Påvarna: numeriskt värde tusen tid från inflytande samt helighet. Stockholm: Wahlström & Widstrand 2006. ISBN 91-46-21324-4