gemrap.pages.dev






Hur många kärnkraft finns i ukraina

Kärnkraften i Ukraina består av fyra kärnkraftverk med sammanlagt 15 reaktorer, vilka stod 2019 för drygt hälften av landets elproduktion och omkring 20 procent av landets totala energiproduktion

Lista ovan kärnvapenmakter

En kärnvapenmakt existerar ett stat liksom besitter kärnvapen. detta finns till närvarande 8–9 länder inom världen likt äger detonerat kärnvapen.[1][2] i enlighet med internationella icke-spridningsavtalet bör kärnvapenmakter sörja på grund av för att ej sprida kärnvapen mot andra stater, samt icke-kärnvapenmakter bör avstå ifrån för att skaffa dem.[3]

Uppskattning från antalet kärnvapen inom världen

[redigera | redigera wikitext]

Här beneath finns ett tabell ovan dem länder liksom äger erkänt besittning från kärnvapen, enstaka uppskattning ovan antalet kärnladdningar inom deras ägande samt året då den inledande laddningen detonerades.

Dessa länder kallas informellt till "kärnvapenklubben" (eng. the Nuclear Club). tillsammans med undantag på grund av USA samt Ryssland såsom beneath internationella avtal tillåter oberoende inspektioner därför existerar listan ett uppskattning, inom vissa fall ett grov sådan. Dessutom ger den ingen tecken vid hur flera från dessa laddningar likt existerar monterade tillsammans tillsammans med en system för vapen, särskilt eftersom detta beneath SORT-avtalet finns tusentals ryska samt amerikanska kärnvapen vilket besitter inaktiverats inom väntan vid återanvändning.

tid 1985 fanns detta uppskattningsvis 65 000 kärnvapen inom världen, tid 2002 fanns detta troligtvis cirka 20 000 aktiva kärnvapen.[4]

Land Stridsspetsar Datum till inledande testet Plats på grund av inledande testet CTBT-status Levereringsmetoder
 Aktiva  Totalt
De fem kärnvapenstaterna beneath NPT
 USA1 9526 800[5]16 juli 1945 ("Trinity") Alamogordo, New MexicoSignerat[6]Interkontinentala missiler, ubåtsburna missiler samt bombflyg[7]
 Ryssland1 9107 000[5]29 augusti 1949 ("RDS-1") Semipalatinsk, KazakstanRatificerat[6]Interkontinentala missiler, ubåtsburna missiler samt bombflyg[8]
 Storbritannien120215[5]3 oktober 1952 ("Hurricane") Montebelloöarna, AustralienRatificerat[6]Havsbaserad[9]
 Frankrike280300[5]13 månad 1960 ("Gerboise Bleue") Saharaöknen, Franska AlgerietRatificerat[6]Ubåtsburna missiler samt bombflyg, tidigare även landbaserade missiler[10]
 KinaOkänt270[5]16 oktober 1964 ("596") Lop Nur, XinjiangSignerat[6]Interkontinentala missiler, ubåtsburna missiler samt bombflyg[11][12]
Icke-NPT-kärnvapenmakter
 IndienOkänt110–120[5]18 femte månaden i året 1974 ("Smiling Buddha") Pokaran, RajasthanEj signerat[6]Interkontinentala missiler, ubåtsburna missiler samt bombflyg[13][14][15][16][17]
 PakistanOkänt120–130[5]28 femte månaden i året 1998 ("Chagai-I") Ras Koh Hills, BaluchistanEj signerat[6]Interkontinentala missiler samt bombflyg[18][19]
 NordkoreaOkänt15–21[5][20]9 oktober 2006[21]Kilju, Norra HamgyongEj signerat[6]Misstänkt land- samt havsbaserad[22]
Odeklarerade kärnvapenmakter
 IsraelOkänt75–400 [5][23][24][25][26]1960–1979[27] inkl.

den misstänkta Velaincidenten[28]

OkäntSignerat[6]Interkontinentala missiler, ubåtsburna missiler samt bombflyg (ej bekräftat)[29][30]

Israel besitter ej officiellt erkänt besittning från kärnvapen, dock uppskattas äga mellan 75 samt 400 kärnvapen[5][23][24][25][26] samt erhåller strategin "nuclear ambiguity" (varken bekräftar alternativt förnekar besittning från kärnvapen, dock kommer ej för att nyttja dem inom som anfaller avsikt utan snarare såsom en avskräckande hot).[31]

Militäralliansen Nato, likt förfogar ovan USA:s samt Storbritanniens kärnvapen, upprätthåller en kärnvapenparaply till varenda dess medlemsstater.

USA äger inom detta Nato-arrangemang ungefär 200 kärnvapen utplacerade inom Belgien, Tyskland, Grekland, Nederländerna, Italien samt Turkiet.

Tidigare kärnvapenmakter

[redigera | redigera wikitext]

  • Kazakstan, Ukraina samt Belarus (ska i enlighet med avtal äga lämnat sina före detta sovjetiska kärnvapen mot Ryssland)
  • Sydafrika (genomförde provsprängning beneath sent 1970-tal; förstörde sina vapen beneath tidigt 1990-tal)[32]

Länder vilket misstänks äga (eller besitter haft) kärnvapenprogram

[redigera | redigera wikitext]

Sveriges kärnvapenforskning

[redigera | redigera wikitext]

Sverige gjorde beneath 1950-talet samt start från 1960-talet enstaka massiv satsning (Den svenska linjen) vid för att förbättra kärnvapenteknologi sidled tillsammans med detta svenska atomvapenprogram, likt inleddes 1945 samt 1966-1972 befann sig inom avvecklingsfas.

Ukraina har fyra kärnkraftverk i drift med sammanlagt 15 reaktorer

ett reaktor inom Marviken, Eva, plats tänkt, efter flera andra övervägda alternativ, för att producera plutonium mot dem eventuella laddningarna. Attackflygplanet A 32 Lansen[38] fanns tänkt såsom vapenbärare samt senare A 37 Viggen[39], även detta tilltänkta jetplan Saab 36 plats tänkt såsom vapenbärare till svenska kärnvapen. 1968 undertecknade land icke-spridningsavtalet, inom samt tillsammans med detta avslutades allt vidare sysselsättning vid svenska kärnvapen.[40]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Den denna plats artikeln existerar helt alternativt delvis baserad vid ämne ifrån talar engelska Wikipedia, tidigare version.

Noter

[redigera | redigera wikitext]

  1. ^”The Vela Incident: South Atlantic Mystery Flash in September 1979 Raised Questions about Nuclear Test | National säkerhet Archive”. nsarchive.gwu.edu.

    https://nsarchive.gwu.edu/briefing-book/nuclear-vault/2016-12-06/vela-incident-south-atlantic-mystery-flash-september-1979-raised-questions-about-nuclear-test. Läst 4 juni 2024. 

  2. ^”Nuclear detonations since 1945”. www.arcgis.com. https://www.arcgis.com/apps/Time/index.html?appid=b8540a8a2500472c8037bdd2a35c4be0. Läst 4 juni 2024. 
  3. ^”Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons (NPT) – UNODA” (på amerikansk engelska).

    https://disarmament.unoda.org/wmd/nuclear/npt/text/. Läst 4 juni 2024. 

  4. ^Webster, Paul (July/August 2003). "Just like old times," Bulletin of the Atomic Scientists 59:4: 30-35. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad ifrån originalet den 28 september 2006. https://web.archive.org/web/20060928045508/http://www.thebulletin.org/article.php?art_ofn=ja03webster. Läst 25 femte månaden i året 2006. 
  5. ^ [abcdefghijk] ”Federation of American Scientists: ställning eller tillstånd of World Nuclear Forces”.

    Fas.org. 12 oktober 2016. https://fas.org/programs/ssp/nukes/nuclearweapons/nukestatus.html. Läst 7 januari 2017. 

  6. ^ [abcdefghi] ”Status of Signature and Ratification of the Comprehensive Test Ban Treaty”.

    http://www.ctbto.org/the-treaty/status-of-signature-and-ratification/. Läst 13 januari 2012. 

  7. ^IISS 2012, pp. 54–55
  8. ^IISS 2012, p.

    I samband med Rysslands invasion av Ukraina har kärnvapenfrågan aktualiserats

    192

  9. ^IISS 2012, p. 169
  10. ^IISS 2012, p. 111
  11. ^The Long Shadow: Nuclear Weapons and säkerhet in 21st Century Asia bygd Muthiah Alagappa (NUS Press, 2009), page 169: "China has developed strategic nuclear forces made up of land-based missiles, submarine-launched missiles, and bombers.


  12. hur flera atomenergi finns inom ukraina

    13. Within this triad, China has also developed weapons of different ranges, capabilities, and survivability."

  13. ^IISS 2012, pp. 223-224
  14. ^IISS 2012, p. 243
  15. ^”Now, India has a nuclear triad”.

    Zaporizjzja kärnkraftverk med sex reaktorer

    The Hindu. http://www.thehindu.com/news/national/Now-India-has-a-nuclear-triad/article16074127.ece. Läst 24 månad 2016. 

  16. ^Peri, Dinakar (12 juni 2014). ”India’s Nuclear Triad Finally Coming of Age”. The Diplomat. http://thediplomat.com/2014/06/indias-nuclear-triad-finally-coming-of-age/. Läst 10 mars 2015. 
  17. ^”Nuclear triad weapons ready for deployment: DRDO”.

    Här under finns en tabell över de länder som har erkänt innehav av kärnvapen, en uppskattning över antalet kärnladdningar i deras besittning samt året då den första laddningen detonerades

    http://www.livemint.com/Politics/lvVxsu1L5GPLvD7Z5j3baJ/Nuclear-triad-weapons-ready-for-deployment-DRDO.html. 

  18. ^”India completes the nuclear triad, turning South Asia's strategic equation on its head - The World Weekly”. Arkiverad ifrån originalet den 22 januari 2017. https://web.archive.org/web/20170122163115/http://www.theworldweekly.com/reader/view/magazine/2016-03-03/india-completes-the-nuclear-triad-turning-south-asias-strategic-equation-on-its-head/6971. Läst 28 juni 2017. 
  19. ^IISS 2012, p.

    272

  20. ^Pakistan's Nuclear Weapons. Bhumitra Chakma (Routledge 2012), page 61: "Pakistan possesses two types of nuclear delivery vehicles: aircraft and missiles.

    Hur många kärnkraftverk finns det i Ukraina? I Ukraina finns fyra kärnkraftverk med sammanlagt 15 reaktorer

    Initially in the pre-tests era, Islamabad depended solely on aircraft as its ledare means of delivering nuclear weapons. In the early 1990s, Pakistan acquired a few dozen ballistic missiles from China, and subsequently, it developed a number of missile systems which became its mainstay of nuclear delivery."

  21. ^”Arkiverade kopian”. Arkiverad ifrån originalet den 9 oktober 2017.

    https://web.archive.org/web/20171009042316/https://www.thesun.co.uk/news/2497570/north-korea-kim-jong-un-nuclear-missiles-latest-war-donald-trump/amp/. Läst 8 oktober 2017. 

  22. ^”U.S.: Test Points to N. Korea Nuke Blast”. The Washington Post. 13 oktober 2006. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/10/13/AR2006101300576.html. 
  23. ^Nuclear Proliferation in South Asia: Crisis Behaviour and the Bomb bygd Sumit Ganguly, Sumit Ganguly, S.

    Paul Kapur, (Routledge 2008), page 194-195

  24. ^ [abc] There are a bred range of estimates as to the storlek of the Israeli nuclear arsenal. For a compiled list of estimates, see Avner Cohen, The Worst-Kept Secret: Israel's bargain with the Bomb (Columbia University Press, 2010), Table 1, page xxvii and page 82.
  25. ^ [abc] Brower, Kenneth S (February 1997), ”A Propensity for Conflict: Potential Scenarios and Outcomes of War in the mittpunkt East”, Jane's Intelligence Review (14): 14–5 .
  26. ^ [abc] ”Israel's Nuclear Weapon Capability: An Overview”.

    29 april 2015. Arkiverad ifrån originalet den 29 april 2015. https://web.archive.org/web/20150429192508/http://www.wisconsinproject.org/countries/israel/nuke.html. Läst 24 september 2017. 

  27. ^ [abc] ”Nuclear Weapons: Who Has What at a Glance | Arms Control Association”. www.armscontrol.org.

    https://www.armscontrol.org/factsheets/Nuclearweaponswhohaswhat. Läst 24 september 2017. 

  28. ^Farr, Warner D (September 1999), The Third Temple's holy of holies: Israel's nuclear weapons, The Counterproliferation papper, Future Warfare Series 2, USAF Counterproliferation Center, Air War College, Air University, Maxwell Air Force Base, retrieved July 2, 2006.
  29. ^*Hersh, Seymour (1991). The Samson option: Israel's Nuclear Arsenal and American utländsk Policy.

    Random House. ISBN 0-394-57006-5 , page 271

  30. ^An Atlas of mittpunkt Eastern Affairs bygd Ewan W. Anderson, Liam D. Anderson, (Routledge 2013), page 233: "In terms of delivery systems, there fryst vatten strong bevis that Israel now possesses all three elements of the nuclear triad."
  31. ^IISS 2012, p. 328
  32. ^ [ab] https://www.nytimes.com/1998/06/21/world/israel-clings-to-its-nuclear-ambiguity.html
  33. ^”South Africa”.

    Nuclear Threat Initiative. https://www.nti.org/countries/south-africa/. Läst 4 juni 2024. 

  34. ^”Iraqi Nuclear Weapons - Iraq Special Weapons”. nuke.fas.org. https://nuke.fas.org/guide/iraq/nuke/program.htm. Läst 4 juni 2024. 
  35. ^https://www.timesofisrael.com/35-years-on-iaf-pilots-recall-daring-mission-to-bomb-saddams-nuke-reactor/
  36. ^https://www.newyorker.com/magazine/2012/09/17/the-silent-strike/amp
  37. ^”Argentina overview”.

    Två viktiga rapporter om kärnvapen

    Nuclear Threat Initiative. https://www.nti.org/analysis/articles/argentina-overview/. Läst 4 juni 2024. 

  38. ^”Libya overview - nuclear”. Nuclear Threat Initiative. https://www.nti.org/analysis/articles/libya-nuclear/. Läst 4 juni 2024. 
  39. ^Agrell, Wilhelm. ”13”. Svenska Förintelsevapen - tillväxt från kemiska samt nukleära stridsmedel 1928-70.

    Falun: Historiska Media. sid. 153.

    the Nuclear Club)

    ISBN 91-89442-49-0 

  40. ^Agrell, Wilhelm. ”30”. Svenska Förintelsevapen - tillväxt från kemiska samt nukleära stridsmedel 1928-70. Falun: Historiska Media. sid. 291. ISBN 91-89442-49-0 
  41. ^Perspektiv vid försvarsbeslut tid 1948-2004/Försvarsbeslut 1968Arkiverad 5 månad 2011 hämtat ifrån the Wayback Machine.

    Avläst 9 april 2009

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

Agrell, Wilhelm (2002). Svenska Förintelsevapen - tillväxt från kemiska samt nukleära stridsmedel 1928-70. Falun: Historiska Media. ISBN 91-89442-49-0