Skillnad mellan järn och svavel

Fe(s) + S(s) → FeS(s)Reaktionen är spontan vilket innebä

Svavel

Emissionsspektrum

Generella egenskaper

Relativ atommassa

32,06 (32,059–32,076)^[1]^[2]u

Utseende

Gul

Fysikaliska egenskaper

Densitet nära r.t

α: 2,07 g/cm³
β: 1,96 g/cm³
γ: 1,92 g/cm³

Aggregationstillstånd

Fast

Smältpunkt

388,36 K (115,21 °C)

Kokpunkt

717,8 K (444,6 °C)

Kritisk punkt

1 314 K (1 040,85 °C)
20,7 MPa

Molvolym

15,53 × 10⁻⁶m³/mol

Smältvärme

Mono: 1,7175 kJ/mol

Ångbildningsvärme

Mono: 45^[3]kJ/mol

Specifik värmekapacitet

736^[4]J/(kg × K)

Molär värmekapacitet

22,75 J/(mol × K)

Tr. (Pa)	1	10	100	1 k	10 k	100 k
Te. (K)	375	408	449	508	591	717

Atomära egenskaper

Atomradie

100 pm

Kovalent radie

105 ± 3 pm

van der Waalsradie

180 pm

Elektronaffinitet

200 kJ/mol

Jonisationspotential

Första: 999,6 kJ/mol
Andra: 2 252 kJ/mol
Tredje: 3 357 kJ/mol
Fjärde: 4 556 kJ/mol
(Lista)

Elektronkonfiguration

[Ne] 3s² 3p⁴

e⁻ per skal

2, 8, 6

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd

6, 5, 4, 3, 2, 1, −1, −2

Oxider (basicitet)

SO₂, SO₃ (starkt sur)

Elektronegativitet

2,58 (Paulingskalan)
2,589 (Allenskalan)

Normalpotential

−0,48 V (S + 2 e⁻ → S²⁻)

Diverse

Kristallstruktur

Ortorombisk

Värmeledningsförmåga

0,205 W/(m × K)

Elektrisk konduktivitet

10⁻¹⁵A/(V × m)

Elektrisk resistivitet

2 x 10²⁴nΩ × m(20 °C)

Magnetism

Diamagnetisk^[5]

Magnetisk susceptibilitet

−1,3 x 10⁻⁵^[6]

Kompressionsmodul

7,7 GPa

Mohs hårdhet

Identifikation

CAS-nummer

7704-34-9

RTECS-nummer

WS4250000

Historia

Namnursprung

Från urgermanskasweblaz', ”svavel”.^[7]^[8]

Upptäckt

Antikens Kina^[9] (före 2000 f.Kr.)

Fastställt liksom ett
grundämne av

Antoine Lavoisier (1777)

Stabilaste isotoper

Nuklid	NF	t_1/2	ST	SE(MeV)	SP
³⁰S	{syn.}	1,178 s	β⁺	6,138	³⁰P
³¹S	{syn.}	2,572 s	β⁺	5,396	³¹P
³²S	95,02 %	Stabil
³³S	0,75 %	Stabil
³⁴S	4,21 %	Stabil
³⁵S	Spår	87,51 d	β⁻	0,167	³⁵Cl
³⁶S	0,02 %	Stabil
³⁷S	{syn.}	5,05 min	β⁻	4,865	³⁷Cl
³⁸S	{syn.}	170,3 min	β⁻	2,937	³⁸Cl
³⁹S	{syn.}	11,5 s	β⁻	6,64	³⁹Cl
⁴⁰S	{syn.}	8,8 s	β⁻	4,71	⁴⁰Cl

Säkerhetsinformation

Säkerhetsdatablad: Sigma-Aldrich

H-fraser

H315

P-fraser

P302+352

R-fraser

R38

S-fraser

S(2), S46

SI-enheter samt STP används ifall inget annat anges.

Svavel (latin: sulphur) existerar en icke-metallisktgrundämne såsom naturligt förekommer liksom svavelkristaller tillsammans formeln S₈ alternativt inom föreningar tillsammans med andra grundämnen.^[11]^[12]^[13]

Egenskaper

[redigera | redigera wikitext]

Svavel existerar inom dess naturliga form eller gestalt en fast gulaktigt tema.

detta existerar många vanligt samt avger enstaka svag tydlig doft. Föreningar tillsammans med svavel besitter oftast enstaka starkare doft liksom påminner angående ruttna oval form.

I sin flytande struktur existerar ämnet rödaktigt, samt avger enstaka kraftfull azurblå låga då detta brinner.

Svavel äger fyra stabila isotoper, ³²S, ³³S, ³⁴S samt ³⁶S, varav ³²S existerar den vanligast förekommande samt utgör 95% inom naturligt förekommande svavel.^[11]

Föreningar

[redigera | redigera wikitext]

Svavel förmå inträffa inom oxidationstillstånd ifrån -2 mot +6, samt bildar därför ett mängd olika föreningar.^[11]

Sulfider

[redigera | redigera wikitext]

Svavel liksom anjon (S^2-) kallas till sulfid.

FeS (järnsulfid) är det nya ämnet, med helt andra egenskaper än de båda ingående ämnena, järn & svavel

Motsvarande syra existerar svavelväte (H₂S) .

Oxider

[redigera | redigera wikitext]

Svavel äger numeriskt värde olika vanligen förekommande oxider, svaveldioxid (SO₂) samt svaveltrioxid (SO₃).

Svaveloxosyror samt deras salter

[redigera | redigera wikitext]

Svaveloxiderna bildar syror tillsammans tillsammans med en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig.

Svaveldioxid bildar svavelsyrlighet (H₂SO₃) samt svaveltrioxid bildar svavelsyra (H₂SO₄). Svavelsyrlighetens salter kallas sulfiter samt svavelsyrans salter kallas sulfater.

Svavelorganiska föreningar

[redigera | redigera wikitext]

I svavelorganiska föreningar förekommer kovalenta bindningar mellan svavel samt kol.

inom tioetrar (R₂S, kallas även sulfider) existerar svavel enbart bundet mot kol. inom sulfonsyror (RSO₃H) existerar svavlet även bundet mot syre.

Användning

[redigera | redigera wikitext]

Svavel används maximalt utbrett inom industrin. Några användningsområden existerar batteritillverkning, papperstillverkning, vulkanisering från gummi, fyrverkeripjäser, färger.

Den affärsmässig användningen består huvudsakligen från gödningsmedelstillverkning. Svavel ingår även inom vissa rengöringsmedel, svampbekämpningsmedel, insektsgifter, liksom inom krut samt tändstickor.

Järn blandas med svavel

Svavelsyra existerar enstaka många vanlig kemikalie liksom äger flera fabriksrelaterade användningsområden. Svavelsyra existerar den maximalt producerade kemikalien inom världen samt dess konsumeringssiffror används ofta såsom ett nationell markör vid fabriksmässig tillväxt.

I Apotekets sortiment finns produkten Sulphur medicinale, rent svavel.

inom finpulveriserad form eller gestalt förmå detta även benämnas svavelblomma.

Produkter: FeS och energi

I svenskfolktro användes svavel ofta såsom skydd mot trolldom. detta kunde innebära för att man dryckesställe svavel inom kläderna, lade detta inom badvattnet, beneath tröskeln, inom vaggan alternativt inom brudparets plagg. Man brände svavel inomhus inom avsikt för att förhindra sjukdomar samt tragedier hos människor samt varelse. Anledningen mot svavlets förmåga för att motarbeta ont anses främst existera dess stickande samt obehagliga lukt.^[14]

Förekomst

[redigera | redigera wikitext]

Svavel existerar detta 16:e maximalt förekommande grundämnet inom jordskorpan, samt svavelhalten inom jordens inre besitter uppskattats artikel upp mot 15 %.^[12] Svavel återfinns inom naturen inom fri struktur, inom olika bergarter, samt inom mindre mängder inom organiska föreningar inom levande organismer.

mot största delen förekommer detta inom bergarter, dels likt sulfidmineral tillsammans tillsammans metaller såsom järn, bly, zink, kvicksilver samt koppar, dels såsom svavelinnehållande salter likt bland andra gips (kalciumsulfat), alunsten, bittersalt (magnesiumsulfat) samt tungspat (bariumsulfat).^[13]

Ämnet inom fri struktur existerar speciellt vanligt kring geologiskt aktiva områden såsom Italien samt Japan.

När blandningen upphettas sker det en kemisk reaktion och det bildas järnsulfid

detta bildas var genom kemisk reaktion med syre från svavelinnehållande ångor liksom sipprar ut inom sprickor inom vulkaniska bergarter.^[13]

Två från detta tjugotal aminosyror såsom bygger upp proteinerna inom växter samt vilt - metionin samt cystein - innehåller svavel.^[15] inom människokroppen ingår svavel inom varenda fängelse, detta existerar kroppens 8:e maximalt förekommande grundämne, inom vikt räknat.

detta existerar enstaka komponent inom proteinerna kollagen samt keratin liksom bygger upp bland annat brosk, senor, hjärna, bindväv, muskler, skelett, hud, kalufs samt naglar.

Svavlets kretslopp

[redigera | redigera wikitext]

Svavel ingår inom en biogeokemiskt kretslopp kallat svavlets kretslopp liksom omfattar atmosfären, havet, berggrunden samt levande organismer, var svavelföreningar omväxlande oxideras samt reduceras.^[11]

Fossila drivmedel samt försurningen

[redigera | redigera wikitext]

Kol samt olja innehåller små mängder svavel.

Därför bildas gasen svaveldioxid (SO₂) då man förbränner dessa fossila drivmedel. Redan inom luften kunna svaveldioxiden reagera tillsammans vätska samt syrgas således för att detta bildas svavelsyra (H₂SO₄). Den starka syran regnar förr alternativt senare ner ovan landskap samt blandas tillsammans mark samt sjöar därför dem försuras.

Mycket enkelt! Vi skriver med ordformel: järn + svavel → järnsulfid + energi

Historik

[redigera | redigera wikitext]

Eftersom svavel förekommer inom fri struktur inom naturen besitter ämnet varit känt sedan forntiden.^[13] Svavel omnämns bland annat inom inledande Moseboken inom samband tillsammans med berättelsen ifall Sodom samt Gomorra.

Svavel ansågs från alkemisterna liksom enstaka från dem sålunda kallade principerna, vilka i enlighet med Paracelsus plats svavel (brännbarhet), kvicksilver (smältbarhet, flyktighet) samt krydda (obrännbart).

Antoine Lavoisier plats den förste likt klart gjorde tydligt för att svavel existerar en grundämne inom egentlig mening.^[16]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

^Här anges detta från IUPAC rekommenderade standardvärdet. Se: Michael E. Wieser, Tyler B.

Coplen: Atomic weights of the elements 2009 (IUPAC Technical Report). I: Pure and Applied Chemistry 2011, s. 1, doi:10.1351/PAC-REP-10-09-14.
^IUPAC, Standard Atomic Weights Revised 2013.
^Yiming Zhang, Julian R. G. Evans, Shoufeng Yang: Corrected Values for Boiling Points and Enthalpies of Vaporization of Elements in Handbooks. In: Journal of kemikalie & Engineering Data. 56, 2011, S. 328–337, doi:10.1021/je1011086.
^Harry H.

Binder: Lexikon der chemischen Elemente, S. Hirzel Verlag, Stuttgart 1999, ISBN 3-7776-0736-3.
^ Magnetic susceptibility of the elements and inorganic compounds, in Handbook of Chemistry and Physics. CRC press.
Vi skriver med kemiska tecken: Fe (s) + S (s) → FeS (s) + energi
2000. ISBN 0849304814. http://www-d0.fnal.gov/hardware/cal/lvps_info/engineering/elementmagn.pdf. Läst 20 november 2015 Arkiverad 12 januari 2012 hämtat ifrån the Wayback Machine.
^David R. Lide (red.): Properties of the Elements and Inorganic Compounds, sid. 4:142–4:147, i: CRC Handbook of Chemistry and Physics, uppl.

90 (internetversion: 2010), CRC Press / Taylor and Francis. dem angivna värdena äger denna plats räknats ifall i enlighet med SI.
^Royal kultur of Chemistry – Visual Element Periodic Table
^– Online Etymological Dictionary
^”Sulfur History”. Georgiagulfsulfur.com. Arkiverad ifrån originalet den 16 september 2008. https://web.archive.org/web/20080916201636/http://georgiagulfsulfur.com/history.htm. Läst 12 september 2008.
^ [ab] Ur CLP-förordningen gällande CAS-Nr.

7704-34-9 inom substansdatabasen GESTIS-Stoffdatenbank hos IFA (Institut für Arbeitsschutz der Deutschen Gesetzlichen Unfallversicherung) (ty, en).
^ [abcd] Nationalencyklopedin, grupp 17. god skrivna verk. 1989. sid. 457-459. ISBN 91-7024-621-1
^ [ab] Svavel inom Nationalencyklopedin
^ [abcd] Svafvel inom Nordisk familjebok (andra upplagan, 1918)
^Ebbe Schön: Folktrons ABC (Carlsson Bokförlag, huvudstaden 2004), s.

260.
^Ulf Ellervik (2011) Ond kemi : berättelser angående människor, mord samt molekyler.
Reaktanter: Fe och S
Fri tanke förlag. ISBN 978-91-86061-30-2.
^Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Sherwood, Martin (1990). Kemin, Grundämnen & föreningar. Bonniers. sid. 52.

ISBN 91-34-50893-7

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]