Har mången boskap i vall

Vallmusik existerar traditionell melodier såsom äger använts inom samband tillsammans med vallning från boskap. Skandinavien samt Alperna existerar numeriskt värde områden såsom framför allt förknippas tillsammans denna typ från toner.

Här jag skulle sitta mången qväll i skuggan, Njuta Guds natur och njuta om igen, Dricka hembrygdt öl och blossa rök ur snuggan, Höra trastens sång och tjusas utaf den

inom alpområdet, liksom inom stora delar från Europa, äger manliga herdar vallat djuren. inom Skandinavien äger skötseln från boskap hört mot kvinnors arbetsområden.^[1] Vallmusiken existerar främst förknippad tillsammans med fäboddrift. inom landet tillämpades fäboddrift norr ifall ett linje ifrån Bohuslän via Värmland mot nordost. Anledningen fanns bristande vid betesmark nära gårdarna, vilket löstes genom för att boskapen fick beta inom skogsområden vid ganska stort avstånd ifrån byn.

Kvinnor samt små människor liksom vallade boskapen samt skötte mjölkhanteringen bodde inom fäbodar beneath sommarmånaderna - jfr fäbod.^[2]

Vallmusik inom fäbodkulturen

[redigera | redigera wikitext]

Vallåtar samt lockrop användes främst likt en arbetsredskap for för att hålla samman djurflockarna inom skogen, skrämma försvunnen predator samt på grund av aviseringar mellan olika fäbodar.

Dessutom finns, liksom tillsammans all toner, ett estetisk samt nöjesinriktad aspekt. allmänt existerar vallmusiken funktionell toner, byggd vid variation samt spontanitet utifrån en tonförråd samt korta melodiska formler.^[3] till för att locka bostad djuren alternativt skicka aviseringar användes kohorn, näverlur alternativt vokala lockrop såsom äger flera olika dialektala benämningar, kulning, kaukning, hojning tillsammans flera.

till locksignaler samt aviseringar från typen "jag besitter tappat försvunnen ett ko" användes olika melodifraser tillsammans bestämd innebörd, därför för att andra kunde avläsa signalerna. Fäboddrift samt vallmusik verkar äga varit inom bruk åtminstone ifrån medeltiden inom detta skandinaviska området samt avvecklingen skedde beneath senare delen från 1900-talet inom Sverige.^[3] Förutom den funktionella musiken musicerade man vid fäbodarna även tillsammans för att sjunga visor samt spela vid spelpipor samt andra enklare blåsinstrument likt näverlapp samt längre fram inom tiden gitarr samt dragspel.

Vallmusik besitter dokumenterats främst från Sveriges Radio (Matts Arnberg) samt Svenskt visarkiv beneath perioden 1950-tal mot 1980-tal. en urval fältinspelningar finns utgivna från Caprice Records vid cd:n Lockrop samt vallåtar.^[4]

Instrument

[redigera | redigera wikitext]

De instrument man främst förknippar tillsammans med vallmusiken existerar olika horn – kohorn samt bockhorn – samt lurar gjorda tillsammans med kärna från virke inom numeriskt värde längsdelade halvor samt hoplindade tillsammans bark alternativt näver.

Lurarna saknar inom regel fingerhål samt förmå därför endast spela tillsammans naturtoner.^[5] flera gånger användes dem bara mot för att sprida skrämselljud. detta äldsta bevarade samt fullt spelbara kohornet inom Dalarna existerar ifrån 900-talet. detta hittades inom ett mosse nära by i väst utanför Hedemora samt finns idag vid Folkmusikens bostad inom Rättvik.

Vallhornen tillverkas från horn vilket sågats från enstaka slaktad nötboskap, oxe alternativt getabock. Mjukdelarna blev tagna försvunnen genom för att hornet kokades, samt sedan sågades ett öppning inom den smala änden, liksom formas mot en munstycke. Sedan borras tre alternativt fyra fingerhål. Tonhöjden varieras tillsammans hjälp från fingerhålen samt tillsammans med stoppteknik genom för att vänsterhanden förs in inom tjockändan.^[5] identisk teknik används vid valthorn.

Lockrop

[redigera | redigera wikitext]

Det omfattande begreppet till den vokala vallmusiken existerar lockrop. en antal dialektala begrepp äger använts: kulning, kôlning, kauking, kaukning, hojning, kujning, tillsammans med flera.

Termen kulning härrör ifrån Dalarna samt besitter beneath dem senaste decennierna blivit den maximalt kända beteckningen vid vallmusikens lockrop. titta vidare (verbet) kula inom SAOB. Benämningen kauking alternativt kaukning, likt existerar vanliga inom Jämtland samt Härjedalen, kommer ifrån detta norska termen kauke^[6] såsom betyder 'hojta', 'ropa' (jämför Västerbottniskakǫuk’).

inom termen finns den urnordiska diftongen au vilket antingen uttalas tillsammans med varianterna [køuking] samt [kouking] (dvs ej tillsammans en tyskt uttal från au, diftongering från au), alternativt diftongupplöst liksom inom [køking] alternativt [kåking]. inom svenska motsvaras urnordiskt au från ö.

Ähre barnen så starke, att de kone tiäna bonden medh valgong eller annadt ringa arbete, då fåås uth till tiänst

inom Norge samt inom gränstrakterna mellan land samt Norge finns även beteckningen lalning alternativt lålning.

Rösttekniken karakteriseras från enstaka kraftig tonansats samt vibratofri ton, ibland inom extremt högt lista, dock omfattar även rop inom talläge.^[2]

Toninnehåll - modus

[redigera | redigera wikitext]

Den tonala grunden inom vallmusik existerar en äldre, modalt tonförråd likt ibland kallas vallåtsmodus.^[7] Olika typer från modala tonförråd finns inom äldre såväl folklig toner vilket dem högre ståndens samt församlings melodier inom Europa.^[1] Vallåtsmodus omfattar både stabila samt föränderliga tonplatser, var dem föränderliga (ters, kvart, sext samt septima) förmå äga mikrotonal intonation förutom för att existera stora alternativt små respektive rena alternativt överskridande.

Mikrotonerna kallas ibland azurblå toner samt kunna ligga ner mot modell mellan c samt ciss.Tonförråd från liknande karaktär, linjärt uppbyggda kring grundton samt referenstoner, finns även inom andra delar från den äldre folkliga musiken, mot modell polskor, folkliga koraler samt vaggvisor.^[7][8] Detta slags spontanitet ovan en modus alternativt tonförråd förmå funktionellt liknas nära läge spontanitet inom jazz, även angående kontexten existerar helt speciell.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

• Ahlbäck, Sven 1995.
  
  
• 



Tonspråket inom äldre svensk folkmusik. Stockholm: Not & bok.

• Johnson [Ivarsdotter] Anna 1980. angående fäbodarnas melodier. I: Ling, Jan et al. (red) Folkmusikboken. Stockholm: Prisma. ISBN 91-518-1180-4
• Johnson [Ivarsdotter], Anna (1986).
  Boskapshundar eller boskapsvallare är vallhundar som traditionellt använts för att valla nötkreatur och som avlats för sina bruksegenskaper

  Sången inom skogen : studier kring den svenska fäbodmusiken. [Doktorsavhandling]. Uppsala: Uppsala högskola, avdelningen på grund av musikvetenskap.

• Ling, Jan et al. (red.) 1980. Folkmusikboken. Stockholm: Prisma. Även vid http://old.visarkiv.se/online/folkmusikboken.htm
• Ling, Jan 1989. Europas musikhistoria.
  (förr) om handlingen att (mot viss ersättning) valla boskap; förr särsk

  Folkmusiken 1730-1980. Esselte studium.ISBN 91-24-16345-7

• Lundberg, Dan & Ternhag, Gunnar 2005. Folkmusik inom Sverige (2. uppl) Hedemora: Gidlund.