Svaranden yrkar ersättning för rättegångskostnader

1.

Ärendet skrivs från ifrån vidare handläggning.

2.

T.W. bör ersätta E.W:s rättegångskostnad tillsammans 12 800 kr, varav 6 600 kr avser ombudsarvode, 1 400 kr delgivningsavgift, 2 800 kr ansökningsavgift samt 2 000 kr mervärdesskatt, jämte ränta.

Domskäl

Skäl

Bakgrund samt frågan inom målet

2-5. Överensstämmer inom huvudsak tillsammans med punkterna 1-4 inom referentens skiljaktiga fras.

Rättegångskostnaders fördelning nära avskrivning efter återkallelse

Bedömningen inom detta fall

Domslut

HD:s kritisk

HD avslår appell.

1.

E.W. plats tidigare arbetare hos T.W. samt ägde ett kvarstående lönefordran ifall 20 000 kr. han lät delge T.W. ett betalningsuppmaning i enlighet med 2 kap. 9 § konkurslagen tillsammans med anmodan för att erlägga beloppet samt tillsammans upplysning ifall för att ett konkursansökan annars kunde komma för att göras.

då fristen ägde löpt ut utan för att avbetalning skett, ansökte E.W. ifall för att tingsrätten skulle sätta T.W. inom konkurs. Någon sju dagar senare återkallade E.W. konkursansökan sedan T.W. ägde betalat.

2.

Tingsrätten skrev från konkursärendet samt avgjorde för att T.W. skulle ersätta E.W:s rättegångskostnader. Hovrätten besitter avslagit T.W:s överklagande.

3.

I fråga ifall riktig mot kompensation till kostnader nära prövning från ett borgenärs konkursansökan gäller 18 kap. RB inom tillämpliga delar (2 kap. 23 § konkurslagen). då en syfte skrivs från vid bas från för att ett part äger återkallat sin mål bör i enlighet med 18 kap. 5 § andra stycket RB parten ersätta motpartens rättegångskostnad, angående ej särskilda omständigheter föranleder för att ersättningsskyldigheten bestäms vid annat sätt.

4.

Om käranden inom en civilrätt återkallar sin mål sedan svaranden fullgjort anspråket, får käranden normalt belöning till sina kostnader (jfr NJA II 1943 s. 231). Syftet tillsammans konkursinstitutet existerar emellertid för att inom borgenärskollektivets nyfikenhet tillhandahålla ett ordning till tvångsvis avveckling från gäldenärens samlade tillgångar då denne existerar insolvent (jfr 1 kap.

1 § konkurslagen), samt rättsverkningarna från enstaka konkurs existerar även inom övrigt långtgående. detta är kapabel även anmärkas för att enstaka borgenär såsom söker enstaka gäldenär inom konkurs utan för att äga skälig anledning för att anta för att gäldenären existerar vid obestånd är kapabel bli skadeståndsskyldig (17 kap. 3 § inledande stycket konkurslagen).

5.

Utgångspunkten existerar därmed - inom enlighet tillsammans med huvudregeln inom 18 kap. 5 § andra stycket RB - för att borgenären ej äger korrekt mot kompensation på grund av sina rättegångskostnader angående denne återkallar sin begäran angående konkurs. detta gäller även då konkursansökningen grundas vid presumtionen inom 2 kap.

9 § konkurslagen samt återkallelsen sker sedan gäldenären besitter betalat den aktuella skulden. till för att rättegångskostnaderna bör fördelas vid något annat sätt behövs alltså även inom den situationen för att detta föreligger någon speciell omständighet alternativt för att någon ytterligare bestämmelse inom 18 kap.

RB existerar tillämplig (jfr NJA 1982 s. 366).

6.

T.W. besitter inom konkursärendet visserligen framställt olika invändningar mot för att E.W. skulle äga korrekt mot kompensation till rättegångskostnader. dock han besitter ej demonstrerat för att han före alternativt inom samband tillsammans med betalningen gjort gällande för att han ej plats vid obestånd samt ej heller för att konkursfordringen plats oklar alternativt oförfallen.

detta får därmed anses föreligga ett sådan speciell omständighet såsom medför för att undantag bör göras ifrån huvudregeln inom 18 kap. 5 § andra stycket RB vid således sätt för att E.W. får kompensation på grund av sina rättegångskostnader.

7.

T.W. äger gjort gällande för att E.W. ej äger riktig mot belöning på grund av rättegångskostnader eftersom han beviljats s.k.

facklig rättshjälp samt därmed ej egen besitter haft några kostnader. vilket domstolarna besitter funnit hindrar ej facklig rättshjälp för att parten besitter riktig mot kompensation på grund av rättegångskostnader (jfr AD 2015 nr 9).

8.

HD fullfölja ej någon ytterligare granskning än domstolarna inom fråga ifall skäligheten från E.W:s kostnadsyrkande inom tingsrätten.

1.

E.W. fanns tidigare arbetare hos sin far T.W. Sedan tvist uppkommit angående ett lönefordran samt E.W. väckt mål, träffade parterna inom oktober 2014 enstaka förlikning likt innebar bl.a. för att T.W. skulle erlägga en belopp angående totalt 45 000 kr mot E.W.

Därav skulle 25 000 kr blir betald inom slutet från oktober 2014 samt resten några veckor senare. Förlikningen stadfästes från tingsrätten genom dom den 5 månad identisk kalenderår.

2.

Den inledande delbetalningen gjordes inom enlighet tillsammans med avtal. Sedan den andra delbetalningen uteblivit lät E.W. inom slutet från november 2014 delge T.W. ett betalningsuppmaning i enlighet med 2 kap. 9 § konkurslagen tillsammans med anmodan för att erlägga återstående 20 000 kr inom ett sju dagar samt tillsammans med data ifall för att ett konkursansökan annars kunde komma för att göras.

3.

Sedan fristen i enlighet med betalningsuppmaningen löpt ut utan för att överföring skett, ansökte E.W. den 15 månad 2014 ifall för att tingsrätten skulle sätta T.W. inom konkurs. han åberopade sin fordran angående 20 000 kr samt hänvisade mot den s.k. insolvenspresumtionen inom 2 kap. 9 § konkurslagen. Någon sju dagar senare återkallade E.W.

konkursansökan sedan T.W. betalat.

4.

Tingsrätten skrev från konkursärendet samt avgjorde för att T.W. skulle ersätta E.W. till hans rättegångskostnader.

Sedan T.W. överklagat tingsrättens beslut inom fråga angående rättegångskostnader äger hovrätten avslagit appell.

5.

I fråga angående korrekt mot belöning till kostnader nära prövning från enstaka borgenärs konkursansökan gäller 18 kap. RB inom tillämpliga delar (2 kap.

23 § konkurs­lagen). då en syfte skrivs från vid bas från för att enstaka part äger återkallat sin mål bör i enlighet med 18 kap. 5 § andra stycket RB parten ersätta motpartens rättegångskostnad, ifall ej särskilda omständigheter föranleder för att ersättningsskyldigheten bestäms vid annat sätt.

6.

Om käranden inom en civilrätt återkallar sin mål sedan svaranden fullgjort anspråket, får käranden normalt belöning till sina kostnader (jfr NJA II 1943 s.

231, Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken, utgåva april 2016 [t.o.m. supplement 80], Zeteo, kommentaren mot 18 kap. 5 § samt bl.a. NJA 2006 s.

599). Liksom enstaka stämningsansökan fungerar ej sällan enstaka konkursansökan vilket ett påtryckning ifall transaktion. detta förmå därför hävdas för att identisk ersättningsprincip regelmässigt borde gälla då enstaka borgenär ansöker angående för att gäldenären bör försättas inom konkurs samt gäldenären därefter betalar tillsammans med påföljd för att borgenären återkallar sin begäran.

7.

Syftet tillsammans med konkursinstitutet existerar emellertid för att inom borgenärskollektivets nyfikenhet tillhandahålla enstaka ordning på grund av tvångsvis avveckling från gäldenärens samlade tillgångar då denne existerar insolvent, samt rättsverkningarna från enstaka konkurs existerar långtgående (jfr 1 kap. 1 § konkurslagen).

detta förmå även anmärkas för att ett borgenär likt söker ett gäldenär inom konkurs utan för att äga skälig anledning för att anta för att gäldenären existerar vid obestånd kunna bli skadeståndsskyldig (17 kap. 3 § inledande stycket konkurslagen).

8.

Utgångspunkten existerar därmed - inom enlighet tillsammans med huvudregeln inom 18 kap.

5 § andra stycket RB - för att borgenären ej besitter korrekt mot belöning till rättegångskostnader angående denne återkallar sin begäran ifall konkurs. inom vissa fall föreligger dock liknande särskilda omständigheter såsom i enlighet med identisk lagrum medför för att undantag bör göras ifrån huvudregeln. detta gäller framför allt situationer var regleringen existerar därför utformad för att detta förutsätts för att borgenären bör utföra enstaka konkursansökan samt denne därför haft dimma på grund av ett sådan åtgärd.

9.

En sådan situation likt för tillfället sagts föreligger då borgenären besitter uppmanat gäldenären för att erlägga enstaka ljus samt förfallen lån i enlighet med 2 kap. 9 § konkurslagen samt gäldenären äger underlåtit för att erlägga. angående borgenären härefter begär gäldenären inom konkurs inom tre veckor samt skulden då ännu ej existerar betald, bör gäldenären anses insolvent angående ej annat framträda.

ifall gäldenären efter ett sådan konkursansökan betalar sin lån tillsammans påföljd för att borgenären får återkalla sin begäran, bör borgenären normalt äga korrekt mot belöning till sina kostnader. ett ytterligare ordning stämmer på grund av övrigt illa tillsammans rättsfallet NJA 1982 s. 366. var fick borgenären avslag vid sin konkursansökan dock tillerkändes ändå kompensation på grund av sina kostnader, i enlighet med 18 kap.

3 § inledande stycket RB, eftersom gäldenären ansågs äga förorsakat rättegången genom betalningsförsummelse.

10.

En ytterligare situation från detta angivna slaget existerar för att borgenären besitter ett fordran liksom existerar förenad tillsammans med statlig lönegaranti beneath förutsättning för att begäran ifall konkurs inges inom viss period.

i enlighet med lönegarantilagen (1992:497) svarar staten inom viss utsträckning till överföring från arbetstagares fordringar mot enstaka arbetsgivare såsom försätts inom konkurs. i enlighet med huvudregeln får fordringarna ej artikel äldre än tre månader (se 7 § lönegarantilagen samt 12 § inledande stycket förmånsrättslagen, 1970:979).

angående ett lönefordran vilket besitter intjänats tidigare än tre månader före konkursansökningen äger varit objekt till tvist, omfattas den från lönegarantin ifall mål besitter väckts inom viss tidsperiod samt konkursansökningen äger följt inom numeriskt värde månader ifrån detta för att tvisten slutligt besitter avgjorts (se 12 § tredjeplats stycket förmånsrättslagen).

Ansöker borgenären ifall konkurs till för att tillgodose lönegarantibestämmelsernas krav vid begäran inom viss period, bör denne normalt äga riktig mot kompensation till sina kostnader inom detta fallet för att gäldenären betalar samt borgenären därför återkallar sin begäran.

11.

E.W:s fordran plats ljus samt förfallen.

han uppmanade T.W. för att erlägga samt upplyste denne för att enstaka konkursansökan kunde följa nära utebliven avbetalning. då avbetalning ej skedde ansökte E.W. angående konkurs tillsammans åberopande från obeståndspresumtionen inom 2 kap. 9 § konkurslagen. ursprunglig därefter betalade T.W., samt E.W. återkallade då sin begäran. inom enlighet tillsammans vilket såsom besitter anförts ovan (p.

9) föreligger därmed liknande särskilda omständigheter för att undantag bör göras ifrån huvudregeln inom 18 kap. 5 § andra stycket RB samt E.W. erhålla kompensation till sina kostnader inom konkursärendet.

12.

Till detta anförda kommer för att E.W:s fordran plats förenad tillsammans statlig lönegaranti. Tvisten mellan honom samt T.W. får anses äga avgjorts slutligt genom för att dem ingick enstaka förlikning inom oktober 2014.

inom enlighet tillsammans vad såsom nyss besitter sagts (p. 10) måste E.W. härefter, på grund av detta fall T.W. ej betalade, ansöka angående konkurs inom numeriskt värde månader till för att säkra sin riktig mot lönegaranti. då T.W. ej betalade vid förfallodagen inom november 2014 fanns detta befogat, tillsammans med hänsyn mot den frist såsom E.W.

ägde för att iaktta i enlighet med lönegarantilagen, för att denne då ansökte angående för att T.W. skulle försättas inom konkurs. Även från den anledningen föreligger ett sådan speciell omständighet vilket medför för att undantag bör göras ifrån huvudregeln inom 18 kap. 5 § andra stycket RB vid således sätt för att E.W. får belöning till sina rättegångskostnader.